söndag 11 november 2012

Världsmästare - nej tack!

Ja det var faktiskt nästan så jag uttryckte mig i tisdags. Hade "elitlöparintervju" med min orienteringsklubb och fick frågan hur högt jag satsar? Om jag har tänkt att springa VM någon mer gång? (Sprang VM i Västerås 2004 för det portugisiska landslaget, en fördel för oss med dubbelt medborgarskap.) Hmm, jo jag vill nog springa VM någon mer gång, men vinna? Nja, eller, klart man vill vinna men jag vet hur mycket arbete som ligger bakom ett guld och i dagsläget kan jag inte se mig själv satsa så högt, det ligger för långt bort.


Bara för att jag inte tänkt bli världsmästare betyder inte det att jag inte har några mål. Jag väljer istället att satsa på en nivå där jag hinner jobba, plugga och göra andra saker mellan träningarna. Från mitt utgångsläge sätter jag sedan upp mål som är relevanta för den tid jag hinner lägga ner och känner mig nöjd med det, det kan bli riktigt bra ändå.

Det slog mig under intervjun att jag aldrig tidigare haft något uttryckt placeringsmål. Kanske är jag feg, vågar inte misslyckas, eller så gillar jag helt enkelt att bara kunna gå ut och köra järnet för att se hur långt det bär. Har haft betydligt lättare att sätta tidsmål, så som sub 2.15h på Lidingöloppet, sub 5h på Vasaloppet eller max si eller så många minuter efter på en orienteringsbana. Mitt första placeringsmål blir till vintern, topp 15 i TjejVasan.

Hur det går visar det sig den 23 februari. Tills dess borrar jag ner huvudet i träningen, kör varje pass med kvalité och fokus, följer planen och lyssnar på kroppen så hoppas jag att det ska gå hela vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar