söndag 23 februari 2014

Femma i TjejVasan


Spurtuppgörelsen om tredjeplatsen
Jag är så fantastiskt nöjd med min prestation i gårdagens lopp. Jag kunde inte ha gjort något annorlunda. Allting bara stämde, jag tog rätt beslut, kroppen kändes pigg, skidorna gick som spjut och rent mentalt kände jag mig lugn och hade koll på läget. Att få korsa mållinjen som femma kändes otroligt skönt, mitt mål var topp tio, och i ett drömscenario skulle jag slå min fjolårsplacering (7). Det känns riktigt riktigt bra.

Det kändes dock inte riktigt lika bra dagarna innan. Väderprognoserna svajade ordentligt, från minusgrader till plus, från snöfall till uppehåll och återigen tycktes TjejVasan bjuda på ett ordentligt vallaföre. Efter den stora vallabommen i Orsa för två veckor sedan var jag livrädd för att få skidor som skulle suga fast i snön och Mats sa åt mig att min enda chans för att inte riskera samma sak igen skulle vara att gå ovallat på enbart stakning. Men jag ville något annat. Jag var osäker på hur stort tappet skulle bli upp i första backen om jag bara skulle staka och ville helst ha fäste, men började ändå bolla med tanken på ovallat. Så igår visade det sig helt klart att det skulle bli precis så där omöjligt svårt att få både glid och fäste. Beslutet kom 25min innan start. Jag ska gå ovallat.

Fick inte någon jättebra startposition och kände mig lite instängd i början. Tog mig dock fram rätt så bra innan det brantade till i backen, och väl uppe i Oxberg hade jag tagit mig upp och låg 11a, 23 sekunder efter täten. Nu visste jag att allt som gällde var att täppa luckan framåt och vi blev som två klungor som jagade tätduon med Britta och Bleckur. Efter ett tag var min klunga ikapp framförvarande grupp och vi bildade det gäng som skulle komma att jaga de där framme. Med i klungan hade jag med mig min teamkompis Maria vilket både kändes tryggt och roligt, då kunde vi hjälpas åt om det behövdes. Som alla redan vet kom vi aldrig ikapp, även om avståndet minskade ett tag så växte det sedan igen till att bli en omöjlig uppgift att återhämta.

In mot mål blev det tydligt att alla ville vara med och fajtas om platserna 3-10 och positionerna växlade i klungan. Jag som hade känt mig stark i uppförsbackarna tänkte att jag skulle ta eget spår i de sista backarna innan målrakan för att inte hindras av någon. Taktiken fungerade och utan att jag hann förstå vad som hände svängde jag in först på upploppet tätt följd av Löfstöm och Kveli. Jag hann tänka att nu kör jag allt jag har, får se hur långt det räcker för nu har jag fasen gjort allt jag kan för att inte bli sist av oss i klungan. Löfström och Kveli (som inte direkt är några duvungar i dessa sammanhang) kom om mig upp för den sista lilla puckeln men jag lyckades hålla undan för de andra och blev femma. Fantastisk! Maria slutade på en finfin åttondeplats.



Glad vinkandes femma

4 kommentarer:

  1. Grattis till en fin femteplats från Kjell som du träffade på tåget mellan Sala och Avesta/Krylbo inför förra årets Tjejvasa. Jag följer dig på din blogg och såg din målgång på TV i söndags och önskar Dig Lycka till med fortsatta framgångar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kjell, tack så mycket för gratulationerna och supporten! Hoppas att det går bra med din dans fortfarande :-)

      Radera
  2. Grymt bra jobbat! Väldigt inspirerande! Kör du ovallat på Vasaloppet också i samma förhållande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, härligt att man kan inspirera andra :)
      Bra fråga, jag har aldrig sett det som ett alternativ att gå ovallat hela Vasaloppet så det skulle bli den allra allra sista utvägen om det inte går att hitta någon lösning. Först och främst ska vi nu hålla tummarna att loppet blir av överhuvudtaget då spåren bitvis ligger under vatten för tillfället :(

      Radera