tisdag 4 mars 2014

Vasaloppet

Jag, som många andra, hade problem med skidorna och adderar man en kropp som inte riktigt svarar så får man mitt utgångsläge i söndagens lopp. Jag valde skidor med klisterblandning, vågade inte gå på rugg då jag aldrig tävlat på dem förut och blanka skidor var jag inte redo för. Men redan i första backen fick jag slita med skidorna som inte riktigt fäste i spåret och som utanför spåret byggde snöklot under trampen, jag föll och hörde Mats skrika åt mig att kämpa mig upp. Och det var precis det jag fick göra, kämpa, kriga och vägra ge upp fast det kändes så trögt. 

Skidtest med team- och klubbkamrater



Väl uppe för startbacken hamnade jag i en klunga med Ski Pro Am tjejerna Nina Lintzén och Lina Korsgren. De verkade riktigt hungriga och låg ofta framme och drog medan jag sladdade lite längre bak, hade fullt sjå att orka hänga med i deras tempo. Flera gånger tappade jag dem ur sikte och de försvann bort. Jag kämpade mot negativa tankar och tvingade kroppen att fortsätta slita trots trögheten, och efter ett tag var jag ikapp igen, sådär höll det på fram och tillbaka de första 60 kilometrarna.  

I uppförsbackarna försökte jag till en början att diagonala men gav upp då fästet inte greppade och jag ödslade mer energi än det gav mig fart uppåt. Att gå ut utanför spåren visste jag skulle hugga och det var jag inte heller så sugen på så i stort kan man säga att tog mig igenom loppet genom att staka med inslag av saxnig eller skidlöpning när armarna skrek för mycket av trötthet.

Så i Oxberg hände något. Mina skidor började äntligen glida och jag fick lite gensvar på kraften jag la ner. Det var så befriande. De onda demonerna i huvudet byttes försiktigt ut mot positiva tankar som "nu är det jag som har glid" och "jag får mer energi över nu".

Jag lyckades åka ifrån Nina och Lina någon stans där efter att skidorna började gå bra. Vände mig om ibland för att se hur långt bort de var, skymtade dem, och kände mig jagad. Tidigare i loppet hade ju jag lyckats ta mig ikapp efter ett tapp, så varför skulle inte de kunna ta ikapp mig? Sista kilometrarna öste jag allt vad jag hade och när jag gick i mål på tiden 04:42:24 var det som åtta i damklassen, men fick placeringen sju efter att ryskan Olga Rotcheva blivit diskad pga skejting (äntligen lönade det sig inte att fuska!) och totalt blev jag 261:a. Mitt klart bästa resultat i Vasaloppssammanhang, men fy sjutton vad jag fick kämpa för det!

Vill ändå säga grattis och bra kämpat till alla som tog sig igenom Vasaloppet 2014. Det var förskräckligt besvärliga förhållanden, svårt att få bra skidor, stavfästet var mjuk samt att spåren försvann totalt relativt tidigt. Bara att ta sig i mål i år var som en seger i sig. En stor eloge till arrangörerna som gjorde allt för att vi ens skulle få chansen att genomföra loppet!

Loppet i siffror

Placering:     7
Tid:             04:42:24
Segertid:      04:31:57
Distans:        90km
Antal i mål:   1435 (damklassen)

Snittpuls:     166
Toppuls:       188

3 kommentarer:

  1. Himla bra kämpat Kristina. Jag såg också att du körde förbi Maria Gräfnings mot slutet. Grattis till en bra placering. Kjell i Falun

    SvaraRadera