tisdag 15 april 2014

Vardag, avslutningsfest och tillbakablick av säsongen

Karlslunds IF har en fin tradition att dela ut en häst till bästa dam
och herre i Vasaloppet
Det är nu drygt två veckor sedan Årefjällsloppet satte punkt för säsongen och jag tar mig sakta men säkert tillbaka till vardagen igen. Är tillbaka på jobbet på 100% igen (vilket mest känns roligt faktiskt) och börjar komma i ordning här hemma. Har legat grymt mycket efter med saker som måste/bör göras men som jag skjutit upp i över ett år, och att göra-listan har varit så överfylld att jag knappt vetat var jag ska börja. Annat som hänt är att jag för en vecka sedan var hos läkaren och fick en kortisonspruta mot min irriterade slemsäck i hälen och nu hoppas jag kunna vara tillbaka i löpardojjorna på riktigt till sommaren. I helgen var jag så också i Örebro på klubbens avslutningsfest, en alltid uppskattad och trevlig tillställning där hästar och utmärkelser delas ut. Jag fick ta emot "Bästa dam"-hästen och två böcker för mina prestationer under säsongen. Och ser jag tillbaka på hur det gick så uppnådde jag mina mål och höjde min lägsta nivå.

Vintern som aldrig riktigt blev någon vinter (åkte bara skidor tre(!) gånger i Uppsala) gav blandade känslor. Den började lite trevande med att de första loppen jag tänkt att åka blev inställda och resterande svenska långlopp flyttades till Orsa. Åkte hela fyra lopp där uppe i Grönklitt vilket tyvärr tog udden lite på det roliga. En del i det hela med att tävla är ju faktiskt att få uppleva olika banor och se lite nya omgivningar. Det positiva var dock att jag kände igen mig och visste exakt vad som väntade vilket var bra för det mentala. Sen åkte jag bara två kortare lopp under vintern, fem och tio kilometer, vilka var i Idre på Brand-SM. Lite kan jag faktiskt sakna det där att köra helt slut på sig själv i maxfart, det håller liksom inte på långlopp, så det var jättekul att få tävla på nya spår och andra distanser.

Intersportloppet                           Foto:Johan Trygg
Ski Classics var underbart att genomföra, hade superkul på resorna och i det stora hela är jag jättenöjd med resultaten. Jag var dock besviken på La Diagonela där jag kände att jag inte fick ut det jag hade i kroppen, stundvis kändes det knappt som tävling. Sen kom Marcialonga och König Ludwig Lauf där det gick betydligt bättre och jag kände igen mig själv igen. Vasaloppet var riktigt tungt i början men är det något jag har lärt mig från orienteringen så är det att aldrig ge upp, man vet aldrig hur det slutar fören man är i mål. Tack vare att jag inte gav upp fick jag min bästa placering i cupen (och i Vasaloppssammanhang) med mig från tävlingen. Birken blev som ni alla vet inställt, så det blev ett långt gap till avslutande Årefjällsloppet som inte blev en lika hemsk plåga som förra året men heller inget att hurra över. Ett plus för femteplatsen i totalen, det lönade sig att åka alla lopp!

Marcialonga
Den tävling som jag ändå känner mest för och som jag var mest nervös inför var TjejVasan. Jag vet inte vad det är med just den tävlingen men den är himla rolig och jag vill gärna prestera bra just de där tre milen mellan Oxberg och Mora. Jag är nog beredd att säga att årets lopp var mitt bästa lopp i karriären. Att bli femma med chans på pallplats är oerhört stort för mig.

TjejVasan                                Foto:Johan Trygg
Ta poäng på alla Ski Classics loppen och ta en topp tioplacering på TjejVasan gick alltså i lås 2014. Nu ska jag ta en funderare över vad siktet blir 2015, men en sak är säkert, det ska vara ett specifikt, realistiskt och mätbart mål ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar