söndag 20 juli 2014

Viker triathlon

Ser ut som en dränkt katt påväg upp efter simningen
Igår fick hjärta, lungor och ben känna av att jag lever när Viker triathlon genomfördes. Att först simma några hundra meter, sätta sig på cykeln och trampa allt man har i ca 15 min för att sedan springa två kilometer på en mjuk travbana kändes precis överjävligt i hela kroppen, men tusan va kul det var! Det där fenomenet som händer när man får på sig en nummerlapp, hornen växer och man hamnar i tävlingstrans inträffade i allra högsta grad. Andas, kämpa, snora, andas lite till och fortsätta i loopen tills man är i mål var det enda som gällde även om det gjorde ont.


Inte långt kvar till mål
Simningen gick till en början lite snett och väldigt orytmiskt men efter vändningen kom jag in i en bra tvåtaktsandning och fick upp farten lite bättre. Bytet när jag skulle få ner fötterna i cykelskorna gick halvdant och ena stortån fastnade dubbelvikt påvägen ner och vecklades upp först lite senare. Under cyklingen var jag helt solo fram till slutet då jag blev ikapp åkt av två stycken, missade en väganvisning och drog med de andra på en liten omväg precis innan växlingen. Under löpningen pressade jag sen ur det sista lilla som fanns kvar i benen, lyckades ta över ledningen och hålla undan till mål där jag föll ihop som en liten hög sprängfylld med mjölksyra. Det gör så ont, men jag älskar det ändå, att tävla.

Mer om tävlingen och resultat HÄR.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar