måndag 9 mars 2015

Vasaloppet 2015


Idag känns det tomt. Riktigt tomt. Vad hände egentligen?

Vasaloppet blev långt ifrån det jag hade hoppats på, en placering utanför topp 10 och oceaner ifrån segrartiden låg inte med i förväntningarna. Vad det berodde på? Ett skidfiasko som kostade en hård läxa att lära.

Fram till Mångsbodarna gick skidorna helt okej och jag kände mig stark som hade plockat in några tjejer som åkt ifrån i första backen. Sen hände något. Skidorna sög fast i snön och hur mycket jag än tog i var det omöjligt att följa åkarna runt omkring. Först finns det ju ändå lite hopp om att det kanske inte är så farligt, eller att det snart kommer att vända. Men ju längre tiden går och ju fler åkare som passerar desto mer suddas hoppet ut och känslan övergår i tvivel, hopplöshet och bryttankar. Det är otroligt jobbigt att brottas med den typen av tankar när man har mer än hälften av loppet kvar så det fick bli en seger i sig att inte ge upp, visa vem som bestämmer, och gå i mål.

Inget talar för att varken valla eller struktur var fel då fler åkare med samma eller liknande har haft jättebra glid. Och inte hade jag något fäste som kunde suga heller, så vad var felet? Mest troligt är att skidan "döttt" efter för många vallningar utan att slipas om och att den därför sögs fast efter Mångsbodarna där det blev ännu blötare. Att de inte slipats om har berott på att de gått så bra och jag har känt mig trygg med dem. Det var också just därför jag valde de skidorna då det var svårt att göra rättvisa glidtester i vinden och ett säkert kort kändes rätt. Så här i efterhand är det lätt att vara efterklok när man inser misstaget, men nu har jag lärt mig det (tyvärr den hårda vägen) och ska inte göra om det.

Nu har jag i alla fall testat att staka hela Vasaloppet och det är inte helt omöjligt att jag gör det igen :)

2 kommentarer:

  1. Otroligt starkt jobbat med de förutsättningarna! Bil Impola råkade ut för samma sak och bröt loppet, så att bara ta sig i mål är oerhört starkt. Du är grym och du kommer tillbaka!

    SvaraRadera
  2. Att inte nå målet som vi önskade och planerat lämnar en byter smak, tömdhet, till och med, så är det i livet, men... Att komma tillbaka är det som du kan! Och att lyckas! Alltid! Puss och Kram, pappa

    SvaraRadera