måndag 4 maj 2015

Den onda hälen ska väck, det väntas operation!

Efter en lång betänketid har jag nu tagit beslutet att låta operera min onda häl. Jag har haft problem med den sedan 2012 och har inte kunnat springa eller göra liknande rörelser utan att få ont. Jag har provat allt möjligt, avlastande kinesiotejp, akupunktur, kortison, uppklippta skor, vila m.m men inget har fungerat i längden, smärtan har alltid kommit tillbaka. Så i höstas gick jag till min husläkare som skickade remiss till ortopeden på Akademiska och efter många om och men kom jag dit på ett besök. Diagnosen löd Haglunds häl med operation som enda behandlingsalternativ.

Foto: Gå och löpkliniken
Haglunds häl innebär i kort att slemsäcken på baksidan av hälen, vid hälsenefästet, har varit inflammerad under längre tid och orsakat en bestående ömmande knöl. Personer med utåtstående hälben (som jag har) löper större risk att drabbas av dessa besvär. Vila, byte av skor eller kortison kan hjälpa, men om det inte gör det så kan operation behövas.

Operationen innebär att den inflammerade slemsäcken avlägsnas och lite av det utåtstående benet tas bort. Det gör att hälsenan inte kommer att ligga lika tätt och skava mot benet längre. Efter operationen blir det sedan gips i två till tre veckor och sjukskrivning i fyra, sen får man utvärdera och se vad nästa steg blir. 

Det finns dock en liten hake med operationen. Många (inga säkra siffror finns men upp till 30-50% enligt ortopedens uppskattning) har långdragna besvär efteråt med mycket smärta, ömhet, svullnad och svårigheter att bära skor. Det fick mig att tveka. Samtidigt så blir jag inte bra utan ingrepp och skadan kan förvärras (inte säkert men i värsta fall) vilket skulle leda till en än mer komplicerad opration längre fram med ännu längre rehab.

Jag saknar löpningen så oerhört mycket och att vara begränsad i skidåkningen (även om jag ändå mest stakar) känns ledsamt. Jag vill kunna röra mig fritt utan smärta. Och om detta är det enda alternativet, trots risken för en lång rehabilitering, så hoppas jag att det är rätt beslut. 

Fram till operationen, som är planerad i augusti tränar jag på som vanligt, sen får hälen avgöra vad som händer efter det. Håller tummarna för det bästa, men är förberdd på det värsta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar