tisdag 16 augusti 2016

Haglunds häl - min historia

Jag har märkt att jag får många träffar på mina inlägg om Haglunds häl/ deformitet och har även fått mail från flertalet som har samma, eller liknande symtom/ diagnos. Därför har jag sammanställt mina erfarenheter och den kunskap som jag har samlat på mig under resans gång i detta inlägg. 

Det här är Haglunds häl


Enkelt förklarat från Vårdguiden 1177 i kapitlet "Ont i hälen"
Slemsäcksinflammation
Slemsäckarna kan bli irriterade om en led eller sena överbelastas eller utsätts för långvarigt tryck. När en slemsäck irriteras kan en inflammation uppstå. Då bildas mer vätska i slemsäcken och den blir större och kan börja ömma. Slemsäcksinflammation kallas också för bursit. Besvären är vanligast hos kvinnor. 


Bursa = slemsäck. Bursit = slemsäcksinflammation.
Bild från American Collage of Foot and Ankle Surgeons

Inflammation i slemsäcken på baksidan av hälen, vid hälsenefästet, beror ofta på att en sko, pjäxa eller skridsko har tryckt mot hälen. Ofta kan man både se och känna att det finns en svullnad, som en liten kudde, på baksidan av hälen. Svullnaden kan sitta bara på ena sidan, eller på båda sidorna av hälsenan. Ibland kan det också kännas ömt.
Om inflammationen sitter i slemsäcken innanför hälsenans fäste känns det ofta irriterat där. Ibland kan det värka, och göra ont när man går eller springer. Det kan också kännas ömt när man trycker på området. Oftast är det löpning som utlöser dessa besvär, men de kan också bero på att man fått ett slag eller spark mot hälen.
Irritationen av slemsäcken på baksidan av hälen försvinner oftast efter några veckor om man byter till skor som inte trycker mot hälen. Ibland kan man också behöva ändra träningsmetoder under en period eller vila.
Slemsäcksinflammation innanför hälsenans fäste kan vara svårare att behandla och kräver ofta vila från träning under flera veckor. Ibland kan en kortisonspruta hjälpa.
Om man har mycket ont kan man pröva receptfria läkemedel som har både antiinflammatorisk och smärtstillande verkan, så kallade coxhämmare, men om man inte blir bättre inom ett par veckor kan man kontakta vården. Om besvären inte går över av sig själv kan man ibland behöva en operation. Ibland, men det är ovanligt, kan slemsäcken bli infekterad. Då gör det intensivt ont och man kan få feber. Då kan man behöva behandlas med antibiotika.
Haglunds sjukdom
Om inflammationen i slemsäcken på baksidan av hälen blir långvarig kan en bestående knöl bildas där. Detta kallas ibland för Haglunds sjukdom eller Haglunds häl och är vanligare hos unga kvinnor än hos män. Den som från början har ett utstående hälben har större risk att få besvär.
Behandlingen är att försöka anpassa de skor som trycker på det svullna området eller byta skor. Om inte detta hjälper kan man i undantagsfall behöva en operation.
En tydlig och bra förklaring finns även att läsa på American Collage of Foot and Ankle Surgeons (engelska) eller lyssna på klippet från FootScientific (engelska) som förklarar om själva deformiteten. 

Min historia med Haglunds häl


2012
Mina problem med hälen startade 2012. Då orienterade jag fortfarande på full fart under barmarkssäsongen och åkte skidor på vintern. Under våren började jag känna lite ömhet på baksidan av hälen när jag sprang men fortsatte att köra på eftersom det ändå gick att springa. På sommaren tog det dock totalstopp efter en tredagars tävling på Gotland då det gjorde rejält ont och jag knappt kunde gå eller ha sko på mig efter tävlingen. Jag misstänker att det som utlöste det hela var trycket från orienteringsskorna med sin hårda hälkappa som gjorde att jag fick inflammation i slemsäckarna och i kombination med mina utstående hälben sedan utvecklade Haglunds häl. 

Jag sökte hjälp på Skadecentrum i Uppsala där man misstänkte att slemsäckarna var inflammerade och jag blev behandlad med akupunktur i några omgångar. Svullnaden och smärtan gick ner en hel del men tyvärr försvann inte allt. Då slussades jag vidare till läkaren på Skadecentrum och fick en kortisonspruta i oktober. All svullnad och smärta försvann och jag kunde trappa upp löpträningen succesivt igen. Typiskt nog smög sig smärtan tillbaka under våren 2013 men jag höll den i schack med antiinflammatoriska läkemedel (diklofenak, bla Voltaren) och utbucklade skor (hälkappan värms upp och trycks ut med kultång).

2013
Under hösten 2013 sökte jag hjälp hos en sjukgymnast som testade stötvågor på hälsenefästet då hon misstänkte att smärtan kunde orsakas av ärrvävnader och annat som gjorde den stel. Det visade sig inte vara rätt väg att gå utan orsakade mer smärta och irriterade säkerligen slemsäckarna ännu mer. Eftersom vintersäsongen var annalkande valde jag att vänta med ny kortisonspruta tills våren. Under tiden körde jag med kinestotejp och antiinflammatoriskt (vid behov) då skidåkningen inte är lika påfrestande som löpning även om det gjorde ont i diagonalen.

2014
Våren 2014 fick jag den andra kortisonsprutan men det hjälpte inte hela vägen den här gången heller, smärtan kom tillbaka efter X-antal veckor/månader. Under hösten sökte jag mig till husläkaren uför att få en remiss till en ortopedmottagning och efter mycket strul, remissen skickades fel, fick jag till slut en tid på Akademiska i februari 2015 (snacka om lång processtid från besök till besök). Där fick jag då diagnosen Haglunds häl med operation som enda behandlingsalternativ eftersom jag redan hade testat det mesta utan att bli av med problemet. Jag tvekade dock ändå på operation eftersom jag blev varnad för långvarig smärta.

2014-09-16 En tydlig knöl syns på röntgen



2015
Jag tog beslut att operera hälen och den 6e juni låg jag på operationsbordet. Rehabiliteringen tog lång tid, jag hade ont när jag gick ända fram till september och efter det var ömheten runt operationsområdet fortfarande tydlig. Genomförde en kontrollröntegen 3 månader efter operationen och där såg allt okej ut. Men att jogga utan smärta gick inte alls efter operationen. Eftersom alla operationer på fötter tar lång tid att återhämta sig ifrån fick jag vänta 6 månader med att komm på återbesök för att utreda vad smärtan berodde på, återbesöket skedde i början på januari 2016. 


2015-09-01 Kontrollröntgen 3 månader efter första operationen,
allt ser bra ut




2016
Slätröntgen och magnetkamera genomfördes i början på året och resultatet var allt annat än positivt. Det visade sig att det växt tillbaka en benknöl på samma ställe som den tidigare, vävnaden runtomkring oprerationsområdet var fortfarande irriterat, jag hade ödem i hälbenet och hälsenefästet var förtjockat. En ny, mer kompex, operation behövdes och genomfördes därför i början på maj. (Läs mer om de olika operationerna längre ner). 


2016-01-12 En ny knöl har vuxit ut


2016-01-18 Magnetkameraundersökningen visar förändringar
i mjukvävnaden (ses som vitt ovanför hälbenet)

                          
2016-08-05 Kontrollröntgen 3 månader efter andra operationen,
knölen är borta och ingen tillväxt syns


Behandling utan operation


För den som precis har fått symtom som tyder på inflammation i slemsäckarna finns det flera saker man kan göra på egen hand direkt, så som vila, skoval och ta antiinflammatoriska läkemedel. Är man lyhörd och reagerar snabbt (inte gör som jag och kör på till det tar totalstopp) kan man undvika att det blir en kronisk inflammation med knölbildning som följd, dvs man undviker Haglunds häl.

Vila - belasta inte hälsenan med löpning och annan träning som kan påfresta. Inflammationen kan läka ut även om det tar lite tid bara man ger den möjlighet och inte fortsätter att irritera.

Skor - använd skor som inte trycker! Mjuk hälkappa eller formade med kultång, alternativt ingen hälkappa alls (typ tofflor). Det går även att riva ut den hårda plastskenan som finns i hälkappan på många löparskor genom att först försiktigt snitta upp sömmarna på insidan av skon nere vid sulan och sedan rensa bort all vaddering, efter det går det att dra ut skenan med tång.

Skoinlägg - formgjutna skoinlägg från en ortopedtekniker kan hjälpa genom avlastning och rätt uppbyggnad.

Hälkil - ger en vinkel på foten så att hälsenan avlastas och därmed minskar trycket nere vid hälsenefästet.

Kinesiotejp - avlastar hälsenan och lättar på trycket.

Antiinflammatoriska läkemedel - dämpar inflammationen och svullnaden samt ger minskad smärta.

Akupunktur - retar igång en läkningsprocess. Jag upplevde att det hjälpte till viss del. Använde även avlastning med skumgummiring över området under behandlingstiden som kan ha varit orsaken till förbättringen, eller om det var i kombination.

Kortisonspruta - en kortisoninjektion i slemsäcken dämpar och kan ta bort inflammationen. Man ska dock vara försiktig med belastning de två första veckorna efter injektionen eftersom lite kortison alltid läcker ut vid hälsenefästet som därmed försvagas och kan skadas vid belastning. Försiktig upptrappning med belastning efter två veckors vila.

Det som inte alls gav någon effekt för mig är excentriska tåhävningar (kan hjälpa de som har inflammation i hälsenan) och stötvågsbehandling.

Operation


Blir man inte av med sina problem genom alternativa metoder måste man såklart gå vidare och överväga operation i samråd med en specialist. Genom slätröntgen ser man formen på hälbenet och på bilder från magnetkameraundersökning kan man se förändringar i mjukvävnaden. Tanken med operation är att ta bort knölen som orsakar det trånga utrymmet där hälsenan ska glida över hälbenet och rensa bort irriterad vävnad. 

Jag har genomgått två olika varianter på operation, en enklare och en mer komplex. Gemensamt för dessa är att de kan orsaka långvarig smärta, svullnad och ömhet under lång tid, upp till 6-12månader och det kan då vara svårt att bära skor. I båda fallen gäller även att benknölen som tas bort kan växa tillbaka om man har otur. Behandling med antiinflammatoriska läkemedel efter operationen kan minska risken för återväxt då de även har en viss hämmande effekt på bentillväxt. 

Jag fick inte behandling med antiinflammatoriska läkemedel efter den första operationen vilket såklart var en stor miss, så ta upp det med ortopeden om det inte kommer på tal om du ska opereras. Efter den första operationen fick jag även belasta foten på en gång, jag tror att det hade varit bättre att hoppa på kryckor de första veckorna för att låta allt läka i fred i början, kanske hade jag då kunnat undvika att få ny inflammerad vävnad på hälen som triggade igång bentillväxten.

Operation 1 "enkel variant"
Enligt ortopeden jag träffade genomför man denna lite enklare variant av operation först och hoppas på att problemet förvinner, detta för att slippa påverka hälsenan och på så vis få en kortare rehabiliteringstid. 

Hälsenan friläggs (skjuts undan) från hälbenet och knölen mejslas bort, slemsäcken som sitter fäst där följer med. Efter detta väntar två veckor med högläge och efter att stygnen tagits bort kan man börja med rehabilitering.

Operation 2 "komplex variant"
Händer det som hände för mig, att benet växer tillbaka kan man behöva göra en ny, mer komplex, operation. Den innbär att man måste lossa hälsenan från sitt fäste så att man kommer åt bättre och kan ta bort mer ben och ofrisk vävnad. Detta ökar chanserna att det blir helt bra, men är fortfarande ingen garanti. Efter den här typen av operation måste man bära gips i 2-3v och sedan en plaststövel, ortos, i 6-8v eftersom hälsenan måste få ordentligt med tid att växa tillbaka på hälbenet igen. Plaststöveln har kilar i hälen som ser till att hälsenan är avlastad till en början men allt eftersom sträcks ut till neutralläge. Efter dessa veckor med gips och plaststövel kan rehabilitering påbörjas.

Observera att detta är två olika varianter som jag genomgått, det finns säkert fler sätt, och beroende på hur problembilden ser ut väljer ortopeden det tillvägagångssätt som hen anser är mest lämpad.


Från gips till plaststövel

Rehabilitering 

En bra rehabiliteringsplan är A och O för att kunna komma tillbaka och använda foten som vanligt igen. Efter min första operation blev jag inte ihopkopplad med någon sjukgymnast (en till miss) och fick söka upp en på egen hand för att komma igång, jag hade egentligen inga restriktioner från läkaren och fick belasta foten fullt från dag 1. Som tidigare nämnt hade jag väldigt ont länge när jag gick och det som fungerade bäst var att cykla (med vanliga pedaler och pedalen i hålfoten, de trånga cykelskorna var inte att tänka på).


Efter den andra operationen har jag haft ett rehabiliteringsprogram med tydliga anvisningar om övningar och belastning. De två första veckorna var det okej att cykla på motionscykel och att simma men ingen styrketräning för vaden. I vecka tre började vadträning och det blev okej att cykla på plan mark. Man kan prova att jogga tidigast 3 månader efter operationen och full aktivitet är tillåten efter 6 månader.



Program vecka 0-2

Program vecka 3-4


Meeen, man har ju en överkropp också. När jag hade fått min plaststövel la jag upp en plan för styrketräning med övningar som inte påverkar foten. Varannan dag har jag kört styrka och varannan dag kondition. Konditionsdelen har utvecklats allteftersom jag har blivit bättre i foten, där jag började försiktigt med 30min motionscykling och fortsatte senare med stakmaskin. Tid och intensitet har sedan succesivt ökats. Under tiden jag tog diklofenak tränade jag ingen intensiv träning då det finns en viss osäkerhet vid användning samtidigt som hårt arbete. Jag ville heller inte stressa foten för tidigt och i början hade jag hög puls redan på låg belastning på grund av läkningsprocessen i kroppen.





För dig som funderar på att operera hälen


  • Se till att få träffa en ortoped som är fotspecialist
  • Fråga om antiinflammatoriska läkemedel mot bennybildning
  • Hoppa på kryckor de första veckorna efter den enklare operationen (givet om hälsenan varit involverad)
  • Träffa en specialiserad sjukgymnast/fysioterapeut
  • Skynda långsamt med rehabiliteringen
  • Var beredd på att inte kunna ha dina vanliga skor under några månader


13 kommentarer:

  1. Hej
    Nu har kag läst din blogg flera gånger ��
    Först innan min operation och sen efter.

    För jag tyckte det var intressant att jämföra hur du gjort och vad jag får göra.

    Har opererat min ena häl med den avancerade tekniken, alltså lossat hälsenan och sen mejslat bort ben etc.
    Men det har också gjorts ett snitt precis under knävecket, där hälsenan har snittats, allt för att förlänga densamma.
    Har precis bytt från gips till ortos, så det går ju frammåt .

    Funderar på om inte du hade det besvärligt när du skulle gå med ortosen, för det blir så stor skillnad i nivå, på ortos och skor.
    Använder högklackat på den friska foten, för att komma någorlunda i samma nivå.

    Hoppas du är ordentligt i gång igen och inte har några bestående men.

    Och tack för din blogg, den har varit bra för mig att läsa

    Mvh Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marianne,

      Kul att du har läst min blogg :)

      För att jämna ut nivåskillnaden köpte jag ett par enkla skor med tjock sula, de var inte så snygga i mitt tycke men det fick duga. Jag brukade knäcka till ryggen (ligga på golvet och lägga ena benet med 90 grader i knät över det andra och med skuldrorna i backen) på kvällen för att undvika att det skulle bli någon större låsning pga snedbelastningen.

      Tyvärr så har det växt in ett blodkärl i senan som jag nu måste behandla bort och ytterligare några månader utan full aktivitet väntar... Hoppas att det är det bra till sommaren.

      Lycka till med läkning och rehabilitering!

      Med vänlig hälsning
      Kristina

      Radera
  2. Oj, det var tråkigt att höra.
    Lycka till med läkningen. 👍

    Hur lång tid tog det för dig att stödja på den opererade foten, när den var i ortosen, utan hjälp av kryckorna?

    Sliter med obalans mellan opererad fot och den andra 😕

    Mvh Marianne

    SvaraRadera
  3. Mycket av dom symptom du beskrivit stämmer tyvärr väl in på mina båda fötter varav den ena foten är främst orsak till smärta. Den som känns bäst blev bra med iläggssula för höga fotvalv. Men jag tänkte fråga några saker om du vet.

    1. Kände du någon smärta utanför hälområdet, mot ankel eller sidor kring ankel, vrist?
    2. Min smärta om jag klämmer lite är precis ovanför hälkudden på hälbenet, väldigt ömt efter löpning men ger sig lite senare. Ibland kan det sticka, skära, ila i hälområdet även vid stillasittande men försvinner snabbt. Samma för dig?
    3. Hjälper voltaren eller behövs starkare saker tror du? Givetvis svårt för dig att svara på men fonns starkare än voltaren som husläkare skulle kunna skriva ur?
    4. Finns några skor som är bättre lämpat för detta? Fundera på om det skulle hjälpa att peta in något mjukt typ skumgummi mellan häl o hälkappa på skon.

    Till saken hör att jag har plågat mig vidare med löpning ett bra tag med denna smärta men fått dra ner på antal pass per vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,
      Tråkigt att höra om dina problem :( Svar på dina frågor:
      1. Nej, jag hade bara ont bak på hälen vid senfästet.
      2. Känner exakt igen din beskrivning, det har hänt mig många gången att det känns sådär!
      3. Vet inte om det finns starkare men det finns andra inflammationsdämpande som tex. naproxen som man kan testa.
      4. Skulle säga att alla skor med mjuk hälkappa är att föredra, eller att man tar bort den hårda platsskenan som annars finns där och att man inte har för tighta skor. Ibland har jag inte snört skorna hela vägen upp för att minska trycket och inte knutit så hårt så att det nästan är glapp, det har hjälpt. Jag har även provat med avlastande skumgummi och liknande men jag upplevde bara ett ökat tryck runtomkring som var besvärande och att det var svårt att hitta tillräckligt rymliga skor för att får det att fungera.

      Jag pressade mig också länge (för länge) med löpning tills jag inte orkade kompromissa längre, jag ville kunna springa så många pass som jag vill och inte vara begränsad.

      Hoppas att jag svarade på dina frågor och att det hjälpte dig lite!

      Radera
  4. Har genomgått samma operationer som du den senaste 30/1 -17. Min fråga till dig är hur långt efter operationen som du hade ont i hälen?
    Jag undrar eftersom jag har värk varje kväll efter normal rörelse i vardagen. Och på morgonen är jag stel och att gå gör ont.
    Jag har inga restriktioner från läkare eller fysioterapeut men att springa är nästan omöjligt p g a smärta.
    Tack på förhand för svar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Catrin!Efter min sista operation hade jag ont i 8 månader tills de upptäckte att jag hade fått blodkärlsinväxt i senan och att det var därför smärtan inte försvann med hjälp av sjukgymnastik. Eftersom det har gått över 6 månader för dig sedan operationen och du fortfarande har ont så skulle jag ta kontakt med läkaren och be om återbesök om jag var du. Jag fick 6 månader på mig och om inte smärtan var borta så skulle jag ta kontakt och det var efter det jag fick remiss för vidare undersökning. Med vänlig hälsning Kristina

      Radera
  5. Hej! Läste din blogg om operation för haglundshäl. Jag har gjort operationen den 11 september-17 Har fortfarande stora besvär med att gå. Jag fick en stövel som jag hade i 8 veckor. Fick en infektion i såret 3 veckor efter operationen och fick äta antibiotika i en månad. Nu har det snart gått 6 mån och är fortfarande svullen på bägge sidor av ärret och har mycket ont efter bara en kortare promenad. Har fått inflammationshämmande medicin men det hjälper inte. Får bara höra av läkaren att jag får stå ut med smärtan. Det börjar kännas frustrerande om jag inte ska bli bra någon gång så man kan fungera normalt. Har ett gående och stående jobb och det gör ju inte läkningen bättre kan jag tro. Vad tror du man kan göra? Med vänlig hälsning Lis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lis!
      Tråkigt att höra om dina besvär efter operationen, förstår att du blir frustrerad. Om jag var du skulle jag börja med att be om en kontrollröntgen för att utesluta att ben har vuxit tillbaka på hälen. Sen kanske man kan kolla med MR-kamera hur vävnaden runt hälen ser ut eller ultraljud för att se om det har vuxit in blodkärl i senan, detta är undersökningar jag har fått göra för att veta vilken behandling som behövs. För min del hade det växt in massa blodkärl i hälsenan efter andra operationen som orsakade smärta och som behövde speciell behandling.

      Jag hade ont i själva ärret länge och hälen är allmänt känslig för tryck från skor fortfarande så fötter verkar vara riktigt knepiga när det kommer till läkning. Har du provat att massera ärret så att du mjukar upp det och inte är så stramt? Men du kanske inte upplever att smärtan kommer från ärret utan djupare.

      Mvh Kristina

      Radera
  6. Hej! Tack, Idag åkte jag upp till akuten för jag orkar inte gå på detta sätt längre. Jag har haft mycket ont den senaste veckan. Hälen är mycket svullen på bägge sidor och såret skiftar färg till lilarött sen till helt hudfärgat. Jag hade lite feber men proverna visade ingen infektion utom ett prov som var lite förhöjt. Jag fick bara naproxen som jag ska ta tills jag har pratat med opererande läkare. Just nu kan jag inte jobba alls för har så ont när jag går använder kryckorna nu. Akuten ville inte skicka mig på någon undersökning försökte med att jag går inte därifrån förrän de har tagit röntgen eller ultraljud. Det är nu 6 månader sen jag gjorde operationen, nu känns det som att jag inte skulle ha gjort den. Skulle hellre ha som jag hade förut med lite smärta och inte kunna ha skor. Har fått telefon tid med läkaren på fredag och då får han skicka iväg remisser. Jag fick bara vara sjukskriven i tre veckor för Försäkringskassan. Så jag har gått utan pengar i två månader på heltid sedan två månader på halv tid och nu blir det igen på heltid. Är så rädd att de är tvungna att göra om operationen.
    Med vänlig hälsning,
    Lis

    SvaraRadera
  7. Jag låter ett proffs i USa ta hand om det om min häl skulle fortsätta göra ont. Inte fasen litar jag på Sverige något mer. Usch för läkare här.

    SvaraRadera
  8. Hejsan

    Tack för informativa texter!
    Efter att ha läst din blogg samt annat som står på nätet verkar det som att jag har en mildare variant, en början av Bursit i fästet av hälsenan.

    Efter att ha åkt SkateBord till jobbet har jag märkt ömhet i en punkt i nedre delen, fästet av hälsenan. Det gjorde inte så ont men ömt, en sådan ömhet att man inte kunde överanstränga sig ...
    Hade svårt att acceptera att man hade överansträngt sig. Har ju bara puttat på brädan med ena foten, hur svårt/jobbigt ska det va … !?
    Det verkar som det inte krävs mycket för att kroppen ska bli överansträngt när man kommer upp i åldern … är en gubbe i 45 års åldern ☹.

    Hade typiska symptomen som seg hälsena på morgonen, ömhet i litet område kring nedersta delen av hälsenan och seg läkning …

    Fick tid hos naprapat och fick nån sort elektriska/ultraljud stötar.
    Det kändes ok, kändes som området blev mjuk och uppvärmd. Behandlade med stötar en gång i veckan, sammanlagd kanske 4~7ggr? Fick även enkla rehab övningar som tåhävning etc …

    Blev bättre med tiden …
    När man inte överanstränger sig, dvs lever som vanligt så märker jag inte av det. Men så fort man överanstränger sig, dvs sporta eller andra fotkrävande aktiviteter etc så kommer det tillbaka!? Har nu haft detta symptom i 2 år till o från och är less på att inte kunna ge 110% när man motionerar!

    Första sportträning efter sommaruppehåll kom skadan tillbaka! Den här gången gjorde det ont så man haltade något ...
    Måste få tag på nån specialist!


    Fråga …
    Blev du helt återställt till 100% efter behandlingen?
    Kan du sporta som tidigare eller har du blivit tvungen att dra ner på sådana aktiviteter?
    Har skadan kommit tillbaka?

    Mvh/JO

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej JO!
      Nu, drygt två år efter min andra operation så kan jag springa både hårt och länge om jag vill, men får lite ont efteråt så helt 100 är det inte men det känns ändå okej eftersom det onda går bort på en dag eller två. Min sena är förtjockad och har förkalkningar i sig så min teori är att den är stel helt enkelt och då gör det ont, men så länge det inte blir värre och jag kan springa varannan dag är jag nöjd. Så nej, skadan har inte kommit tillbaka men senan har tagit stryk av skadetiden och operationerna vilket jag nog bara får acceptera.

      Jag gick till vårdcentralen och fick remiss till ortopedmottagningen där de har specialister, men det kanske även går att hitta någon privat mottagning. Jag hoppas du får hjälp snart och att du slipper en utdragen behandling!
      Mvh
      Kristina

      Radera